Mia-Deluxe: sååå sentimental

jag kan fortfarande inte förstå att man kan älska någon så äckligt mycket efter att man bara "känt" den personen i dryga halvåret + 9 extra månader.
jag menar han har inte sagt ett enda ord än han bara visar vad han känner å döm om hur arg han blir jag jag inte förstår vad han menar...
tänk själva hur arg man kan bli när man anser att man visar så tydligt med kroppsspråket vad man egentligen tycker och tänker och ingen förstår... jobbig vardag han måste ha samtdigt som man inte behöver tänka på något annat än att gosa å leka å bara mysa...
för de som inte kopplat min text än så är de naturligtvis min underbara å oerhört älskade son THEO jag skriver om.

många gånger under dessa 6 månader som han funnits med oss så han har fått mitt modershjärta att gråta för att de blivit så rört...
jag ringde mamma förut för att fråga hur de gick med honom eftersom han varit så kink de senaste, å då berättade hon att han gallskrek en stund sedan kikade han sig omkring å sedna gallskrek han igen å så höll han på i en halvtimme...
kontentan av detta är att han letade efter oss, han kände sig inte 100 trygg å undrade vart hans älskade mamma och pappa var.

imorgon får iaf min gos komma till mamma å pappa igen å förstå vad han måste längta. han är så söt när vi kommer å har varit borta en stund, då skiner han upp sedan sträcker han upp armarna å gör som en liten situps för att verkligen visa att plock aupp mig jag vill vara i din famn, så när man tar upp honom så klappar han en på kinden å sedan lägger han handen under hakan, å detta har han gjort sedna har var nyfödd, det är han skyddsmakanism, han känner vår puls i halsen å då känner han sig trygg, de är iaf vad vi fått förklarat för oss om varför han gör detta.

nu kommer det inte bara en tår när jag skriver detta, känslorna jag känner för theo liknar inga känslor jag någonsin upplevt för någon annan människa, jag känne rinte ens så här för tobias, de måste vara de berömda känslorna osm man bara kna känna för sina egna barn, å den kärleken jag känner att han utsrålar till mig, den känns så äkta och kan få mig att älska mig själv å glömma alla bekymmer som jag har för studen
detta är jag theo evigt tacksam för, för de är skönt att ta honom i famnen å glömma verkligenheten för en stund och bara fokusera på honom.

ok, mycke svammel här, men så är de...