adrenalin påslag

Shiit ni anar inte hur häftigt, hemskt och lärorikt allt var på samma gång?!?!
när jag precis skulle gå hem idag från praktiken så byttes mina trötta fötter plötsligt mot pigga alerta fötter, när en trafikolycka plötsligt inträffar precis utanför min praktikplats.
kvar för dagen fanns jag min handledare och en läkare,
olyckan gällde en liten pojke som blivit påkörd, min första tanke var shiit va hemskt detta är, jag kände en klump i magen och en tår födas i ögat, men snabbt byttes dessa känslor mot ett adrenalinpåslag utan dess like, här gällde det att hjälpa till men ändå inte vara i vägen.

Läkaren konstataterade att vi behövde sy 4 öppna sår, och inget var brutet och huvudet hade klarat sig..
min handlare fick tillfälligt befordras till sjuksyster och jag blev undersköterska på riktigt.
jag assisterade läkaren medans min handlare tvättade och lindade, jag höll pojken lugn och försökte prata bort tankarna från smärtan.

men allra värst var situationen då hans mamma anlände skrikande och helt chockad över vad som hade hänt hennes son, det blev min uppgift att stötta henne och pojken medans läkaren och min handlare grejade med hans skador.
Allt blev så verkligt, naturligtvis var detta en hemsk situation men innerst inne för mig var det en härlig upplevelse av att känna sig behövd, mamman och pojken lugnades av min röst, jag fick dom att tänka på annat, jag gjorde nytta.
ja har bärt med mig dessa känslor hela kvällen, sm stolt.

Det ska tilläggas att pojken klarade av olycka super bra, han hade änglavakt, inga skallskador och inga frakturer, utan bara djupare och ytliga sår.