fan va mycke dumt jag har gjort i mitt liv

usch ensamma kvällar det är då tankarna på de förflutna kommer upp...
så glad att jag lagt mitt destruktiva liv bakom mig, nu ser jag frammåt å de med ett leende.
jag har funnit min harmoni.... min stora kärlek, perfekta vänner, en underbar son, känslan över att jag har världens bästa familj.... ja listan kna göras lång.

men denna sommaren är de 5 år sedan allt började...
paniken över att skolan var slut å känslan att stå där ensam utan att veta vad livet skulle bjuda på.
den sommaren för 5 år sedan förlorade jag så mycket.
känslan av att känna sig behövd och uppskattad.
jag förlorade 2 av mina allra bästa vänner som jag alltid anförtrott mig åt, på köpet blev jag grymt sviken av många vänner i min närhet.

ett tag stod jag där:
med endast 2-3 vänner kvar, utan jobb, en svårt sjuk pappa & mamma, inga pengar, ingen tro på kärlek eller vänskap.
de var då jag började med min period av "inte fullt så bra vänner"
detta slutade givetvis oxå i många och stora tårar å rädsla, en rädsla jag än idag känner...
ja å sedan så dog ju pappa....
i mars 2005 blev jag väldigt väldigt sjuk i svår influensa eftersom min kropp var helt utsliten efter all stress å alla svek.
men jag kom igen, jag kände mig tvungen att hålla uppe fasaden för mamma och för min systers skull....
jag sökte tröst där så många andra sökt tröst i spriten, fre-lör varje vecka fick jag i mig dropparna som lyfte min självkänsla till toppen...
ja å så rullade veckorna på fram tills jag hösten 2006 träffade tobias....

jag har tobbe att tacka för mycket...
ibörjan hade jag svårt att acceptera vart mitt liv var på vägen, men när jag väl slutade att kämpa emot så fick jag äntligen känna den kärleken som jag så välbehövde.
å jag kan i ärlighetens namn skriva här att jag trodde ändra fram tills 2007 att jag visste vad kärlek var, men de var mina fina luftslott som jag byggde upp att människor älskade mig men tobbeälskade mig så som jag behövde bli älskad.


jag kan ibland sitta ner å tänka tillbaka på händelser som kunde förändrat allt...
å ibland tänker jag att "hade jag inte varit en så jobbig människa så kanske den å den skulle finnas i mitt liv idag" men nä, de hade dom nog inte gjort för vad jag vet om människorna idag så står de fortfarande kvar på samma plats i livet där vi alla var för 5 år sedan, vissa beter sig likadant som när de var 19 år....
skrämmande, så nej vi hade nog inte varit vänner idag!!!!